J - När livet inte är underbart

Jag blir så irriterad på programdagarna vi har. Det känns så himla onödigt att bara få närvaro och sen sitta där och dreggla som en annan idiot. Ännu onödigare vore det ju att faktiskt göra någonting, då det vi gör varken får omdöme eller betyg. Precis som Felicia sa, det är sorgligt att dom inet gör någonting åt det. Dom måste ju förstå att någonting är fel när bara femton av trettio dyker upp, och när det är fem stycken som gör någonting överhuvudtaget. Nej usch, sadface.

Idag blev jag dödad, fysiskt. Jag kan inte gå. Jag kan inte lyfta armarna. Jag försöker äta min bar utan att lyfta armarna. Jag ♥ min pt




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0